Vem vinner valet 2026? Vadslagningsmarknaden är tvärsäker – opinionen är det inte

Opinionsmätningar är den valuta som svensk valbevakning handlar i. En ny siffra släpps, någon procentenhet har rört sig, och rubrikerna skrivs om ett jämnt lopp. Men det finns en annan plats där utgången av riksdagsvalet den 13 september redan prissatts – inte i enkäter, utan i reda pengar. På den internationella vadslagningsmarknaden Polymarket satsar tusentals människor på vem som blir Sveriges nästa statsminister. Rutan här ovanför är hämtad direkt därifrån, live. Och till skillnad från mätningarna är svaret påfallande tvärsäkert.

Vad säger marknaden egentligen?

När den här texten skrevs prissatte Polymarket Magdalena Andersson till 89 procents sannolikhet att bli nästa statsminister. Ulf Kristersson låg på 10 procent, Jimmie Åkesson på två. Siffrorna i rutan ovanför är hämtade i realtid, så de kan mycket väl ha rört sig sedan dess – vilket är själva poängen med en marknad. På den separata marknaden för vilket parti som blir störst gav aktörerna Socialdemokraterna hela 99 procent. Sverigedemokraterna prissattes som troligast tvåa, Moderaterna som trea – och sannolikheten att de nuvarande Tidöpartierna behåller sin majoritet hade pressats ner mot elva procent.

Läser man marknaden rakt av beskriver den alltså ett maktskifte: en socialdemokratisk återkomst, ett regeringsunderlag som spricker, och en statsminister som byts ut. Det är en betydligt mer bestämd bild än den som opinionsmätningarna målar upp, där marginalerna ofta är små nog att rymmas inom felmarginalen.

Varför är oddsen så mycket säkrare än mätningarna?

Skillnaden ligger i vad de två sakerna faktiskt mäter. En opinionsmätning är en ögonblicksbild av vad ett urval väljare svarar just nu. En prediktionsmarknad är något annat: den samlar många människors samlade gissning om utfallet, viktad efter hur mycket pengar var och en är beredd att satsa på att få rätt.

Den som tror att en mätning överdriver ett jämnt lopp kan tjäna på att satsa mot den – och den möjligheten drar priserna mot det utfall som deltagarna tror mest på. Ju närmare valdagen, desto mer information finns inbakad, och desto mer benägna blir marknaderna att samla sig kring en tydlig favorit. Det är därför oddsen kan se nästan avgjorda ut samtidigt som mätningarna fortfarande beskriver ett osäkert läge.

Kan marknaden ha fel?

Ja – och det är värt att säga tydligt. Prediktionsmarknader har ett rykte om sig att vara kloka, men de har också missat stort. Inför Brexit-omröstningen 2016 låg pengarna på att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. Samma år gav marknaderna Donald Trump små chanser att vinna presidentvalet. I båda fallen fick de rejält fel.

För just svenska val finns dessutom en särskild svaghet: handeln är tunn. Polymarket är en amerikansk, kryptobaserad plattform, och en svensk valmarknad lockar långt färre och ofta mindre insatta aktörer än ett amerikanskt presidentval. Då kan enstaka stora satsningar röra priset kraftigt, och utländska deltagare utan känsla för svensk blockpolitik väger tyngre än de borde. En tvärsäker siffra bör alltså läsas som marknadens övertygelse – inte som en prognos med samma tyngd som den skulle ha på en djup, likvid marknad.

Vad händer om marknaden får rätt?

Skulle utfallet följa oddsen innebär det slutet för Tidösamarbetet i dess nuvarande form och en socialdemokratisk regeringsbildning under Magdalena Andersson. Det skulle också bekräfta ett mönster som synts i flera europeiska val de senaste åren, där sittande regeringar fått det tungt. Men mellan marknadens prissättning och ett faktiskt regeringsskifte ligger fortfarande veckor av kampanj, utspel och de mätningar som trots allt speglar väljarna mer direkt än någon vadslagning gör.

Poängen är inte att pengarna vet bättre än folket. Poängen är att det finns en plats där gissningen redan gjorts, med insats – och att den platsen just nu lutar åt ett håll som mätningarnas jämna siffror inte riktigt vågar säga rakt ut. Den 13 september avgör väljarna om marknaden hade rätt.