Jag åkte till Boden och hängde tillbaka regnbågsflaggan
Regnbågsflaggor som rivits ner eller skadats har blivit ett återkommande inslag runt om i Sverige. Det här är berättelsen om varför jag valde att åka till Boden och hänga upp en ny.
Samhälle Regnbågsflaggan har på senare år blivit en symbol som väcker starka reaktioner åt båda hållen: för många ett tecken på tillhörighet och synlighet, för andra något att aktivt vilja riva ner. Vandalisering av pride-flaggor har rapporterats från flera orter i Sverige, och det var en sådan händelse som fick mig att sätta mig i bilen och åka norrut till Boden.
Varför blir regnbågsflaggor ett återkommande mål?
Flaggor som rivits ner, eldats på eller på andra sätt förstörts har dykt upp i medierapporteringen med jämna mellanrum, ofta i samband med pride-firanden runt om i landet. RFSL och andra hbtq-organisationer har vid flera tillfällen vittnat om liknande incidenter, allt från nedklottrade flaggor till försök att sätta eld på dem. Enligt de organisationer som drabbats handlar det sällan om enstaka, isolerade händelser, utan om ett mönster som återkommer säsong efter säsong.
“Det är inte tyget som är målet, det är vad det representerar”, är ett resonemang som ofta återkommer bland dem som engagerar sig efter den här typen av händelser.
Vad fick just mig att åka till Boden?
När jag hörde att en regnbågsflagga tagits ner i Boden kändes det som en självklarhet att göra något konkret, snarare än att bara reagera på nätet. Jag ville inte peka ut någon enskild person eller spekulera i vem som låg bakom – det intresserade mig mindre än själva handlingen att se till att flaggan hängde där igen. Så jag åkte dit, med en ny flagga i bagaget, och hängde upp den på samma plats.
Några saker jag tog med mig från resan:
- Många lokala invånare jag pratade med var lika upprörda över händelsen som jag var
- Reaktionerna på plats var i huvudsak stödjande, även från personer som inte själva identifierade sig som hbtq
- Att göra en konkret, symbolisk handling kändes mer meningsfullt än att bara diskutera händelsen i efterhand
Löser en ny flagga något på riktigt?
Nej, inte i sig. Att hänga upp en ny flagga ändrar inte de attityder som fick någon att riva ner den första. Men symboliska handlingar har ett värde utöver det praktiska: de visar att en händelse inte tystas ner, och att det finns fler som bryr sig om att flaggan hänger kvar än de som vill se den borta. För de som händelsen drabbar mest direkt – hbtq-personer på orten – kan det gesten göra skillnad även om den inte löser det bakomliggande problemet.
Vad kan man göra om man ser en liknande händelse där man bor?
Att kontakta lokala hbtq-organisationer, som RFSL:s lokalavdelningar, är ofta ett bra första steg – både för att rapportera händelsen och för att höra om det redan pågår ett organiserat svar. Den som själv vill agera bör undvika att spekulera i eller peka ut enskilda misstänkta personer, och i stället fokusera på det konstruktiva: att visa stöd, dokumentera händelsen och vid behov polisanmäla skadegörelsen.
Hur reagerar hbtq-organisationer på den här typen av händelser?
RFSL och liknande organisationer har vid upprepade tillfällen betonat att skadegörelse mot regnbågsflaggor sällan ska tolkas som ett enskilt bus, utan som en del av ett större mönster av utsatthet som många hbtq-personer redan lever med. Samtidigt har flera organisationer valt att inte alltid sätta upp nya flaggor exakt där de gamla revs ner, med motiveringen att medlemmar annars riskerar att påminnas om otryggheten varje gång de passerar platsen. Den avvägningen – mellan att stå upp för synlighet och att skydda dem symbolen är till för – är något varje lokal förening får göra utifrån sin egen kontext.
Resan till Boden var aldrig tänkt som en stor gest. Men ibland är det de små, konkreta handlingarna – att helt enkelt se till att flaggan hänger där den ska – som känns som det enda rimliga svaret på något som annars bara väcker uppgivenhet.
