Ungsvenskarnas skämt om invandrare, tjuvar och våldtäktsmän

Ungsvenskarna SDU bildades i oktober 2015, efter att Sverigedemokraterna samma höst bröt med sitt dåvarande ungdomsförbund, Sverigedemokratisk Ungdom (SDU). Brytningen beskrevs vid tidpunkten som en konflikt om just hur hård retoriken inom ungdomsrörelsen skulle få vara. Sedan nybildningen har Ungsvenskarna vid upprepade tillfällen hamnat i medias sökarljus för uttalanden och material som beskrivits som stereotypa och nedvärderande mot invandrare, enligt granskande redaktioner.

Vad handlade brytningen mellan SD och det gamla ungdomsförbundet om?

Enligt rapporteringen kring händelsen 2015 ansåg partiledningen inom Sverigedemokraterna att det dåvarande ungdomsförbundets språkbruk och umgänge med mer extrema grupperingar hade gått för långt, vilket ledde till att partiet drog in sitt stöd. Det gamla förbundet valde då att fortsätta i egen regi under namnet Ungsvenskarna SDU, utan formell koppling till moderpartiet. Sverigedemokraterna bildade i stället ett nytt, eget ungdomsförbund.

“Konflikten handlade i grunden om var gränsen går för vilken retorik ett parti vill förknippas med — en gräns som Ungsvenskarna, enligt kritiska granskningar, sedan dess flera gånger sagts ha passerat.”

Vilken typ av material har väckt kritik?

Enligt medierapportering har material som cirkulerat i eller kopplats till Ungsvenskarnas kretsar innehållit grova generaliseringar om invandrare, där stereotyper om kriminalitet, inklusive stöld och sexualbrott, återkommit. Den typen av retorik har av forskare som studerar högerextremism och propaganda beskrivits som ett vanligt mönster inom nationalistiska rörelser: att koppla en hel grupp människor till enskilda brott, i syfte att måla upp gruppen som ett kollektivt hot snarare än att förhålla sig till individuella gärningsmän.

Några mönster som forskning om liknande retorik brukar peka på:

• Generaliseringar som kopplar en hel folkgrupp till enskilda brottslingars handlingar
• Bruk av “skämt” som ett sätt att sprida budskap utan att behöva stå för dem fullt ut
• Normalisering av grovt språkbruk genom upprepning inom slutna nätgrupper

Hur har Ungsvenskarna själva svarat på kritiken?

Organisationen har vid flera tillfällen försvarat sig mot anklagelser om rasism genom att hänvisa till yttrandefrihet och att beskriva sitt material som satir eller intern humor snarare än politiskt program. Den förklaringen har mötts av skepsis från både debattörer och forskare, som menar att skämt om hela folkgrupper sällan är politiskt neutrala, oavsett avsändarens intention.

Skiljer sig det här från hur andra partiers ungdomsförbund agerar?

De flesta riksdagspartiers ungdomsförbund har vid olika tillfällen genom åren fått kritik för enskilda uttalanden eller medlemmars agerande, men forskare som studerar politisk retorik pekar på att skillnaden ofta ligger i mönster snarare än enstaka händelser: hur ofta liknande material dyker upp, hur ledningen hanterar det när det uppmärksammas, och om det handlar om enskilda medlemmars felsteg eller om retoriken är mer systematisk. Just den frågan, om ett mönster snarare än enskilda incidenter, är vad som gjort att Ungsvenskarna granskats särskilt av journalister sedan brytningen 2015.

Varför spelar det här någon roll utanför en liten organisations interna kretsar?

Ungsvenskarna har aldrig varit en stor rörelse i termer av medlemsantal, men enligt forskare som studerar radikalisering fungerar mindre, mer extrema avknoppningar som denna ofta som en sluss där yngre människor möter grövre retorik än vad som är socialt accepterat i de större partierna. Just därför menar granskande journalister att det är viktigt att fortsätta belysa vad som faktiskt sägs och sprids inom sådana kretsar, snarare än att avfärda det som marginellt och obetydligt.