Moderaterna debatterar samarbete med SD – varför blir det så infekterat?

Med jämna mellanrum blossar samma typ av debatt upp inom Moderaterna: hur ska partiet förhålla sig till Sverigedemokraterna (SD), ett parti som delar av det egna leden ser som kontroversiellt? Under 2015 fick frågan förnyad aktualitet. Decemberöverenskommelsen – uppgörelsen som skulle göra det lättare att regera i minoritet – föll under hösten, och i det läget aktualiserades hur oppositionen skulle agera i riksdagen.

Varför uppstår den här sortens partidebatt?

I ett parlamentariskt system där inget block har egen majoritet blir frågan om hur man hanterar vågmästarpartier snabbt känslig. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, som tillträdde i början av 2015, gav under hösten uttryck för att partiet inte skulle avstå från att driva sin politik av rädsla för hur SD röstar. Formuleringen tolkades av vissa som ett litet steg närmare SD och möttes av kritik internt. Några månader senare, i början av 2016, öppnade hon enligt uppgifter tydligare för samtal med SD i riksdagen – ett besked som många beskrev som en kursändring och som förstärkte den interna debatten.

En intern partidebatt om samarbete med ett kontroversiellt parti handlar sällan bara om siffror i riksdagen – den handlar om partiets identitet.

Vilka argument brukar vägas mot varandra?

De som ser pragmatiska fördelar brukar peka på att politiskt inflytande kräver majoriteter, och att man annars riskerar att stå vid sidan när viktiga beslut fattas. De som är emot pekar i stället på att ett närmande legitimerar den andra partens politik och retorik. Några vanliga argument som vägs mot varandra:

• Handlingsutrymme: går det att få igenom egen politik utan ett närmande?
• Legitimitet: vad signalerar det till väljarna och till andra partier?
• Intern sammanhållning: hur stor är risken att medlemmar och sympatisörer lämnar?
• Långsiktiga konsekvenser: hur påverkas partiets profil i nästa val?

Hur brukar partiledningar hantera trycket?

Det vanliga mönstret är att skilja på formella och informella samarbeten. Att rösta likadant i en enskild fråga beskrivs sällan som samma sak som ett regelrätt samarbetsavtal, även om skillnaden i praktiken kan vara svår för väljare att se. Den distinktionen var central i hur Moderaterna under den här perioden försökte navigera mellan att vara handlingskraftiga och att inte tappa trovärdighet hos sin kärnväljarkår. Kinberg Batra höll länge fast vid linjen att inte samarbeta formellt med SD, samtidigt som relationen till partiet återkommande blev en stridsfråga inom Moderaterna.

Spelar den här typen av debatt någon roll i längden?

Ja, även om den enskilda frågan som utlöser debatten ofta glöms bort snabbt. Det som stannar kvar är hur partiet positionerat sig, och det påverkar både hur andra partier ser på framtida samarbeten och hur väljarna uppfattar var partiet står. För den som följer svensk politik över tid är den här typen av återkommande interna strider ofta ett tydligare mått på ett partis verkliga vägval än vad enskilda valrörelser är.

Vill du läsa mer om hur enskilda SD-företrädare och deras retorik diskuterats kan du också ta del av vår text om Kent Ekeroth och hans SD-kollegas brandtal.