Varför frossar vi i mat under julen – och är det ett problem?

Julbordet är dukat innan lunch är slut, och redan innan sillen är avätt planerar någon i familjen vad som ska ätas till kvällens smörgåsbord. Frossandet i julmat är knappast en hemlighet — men varför blir just julen den perioden på året då de flesta av oss släpper alla vanliga regler för hur mycket och hur ofta vi äter?

Varför tappar vi kontrollen just kring julmaten?

En stor del av svaret handlar om hur sällan maten faktiskt dyker upp. Janssons frestelse, gravad lax, hemlagad sill och risgrynsgröt med mandel är sådant många av oss äter en gång om året, och den sortens sällanmat triggar hjärnans belöningssystem hårdare än vardagsmat gör. När något är tillgängligt i överflöd men bara under en kort, avgränsad period skickar det en tydlig signal: ät nu, det kommer inte tillbaka på länge. Det är samma mekanism som gör att semestermat eller festivalmat känns extra oemotståndlig.

“Hjärnan gör ingen skillnad på ‘jag unnar mig’ och ‘jag måste passa på innan det är slut’ — båda känns som en bra idé i stunden”, som en beteendevetare beskrivit fenomenet med säsongsbunden matöverflöd.

Har traditionerna själva byggts för att vi ska äta mycket?

Ja, i praktiken. Det svenska julbordet är historiskt konstruerat kring överflöd snarare än balans — ursprungligen som ett sätt att visa att gården hade klarat året och hade råd att slösa med mat mitt i den mörkaste och kärvaste årstiden. Den känslan av “nu unnar vi oss” sitter kvar långt efter att maten slutade vara en fråga om överlevnad. Lägg därtill att julen ofta innebär flera helgmiddagar i rad, hos olika delar av familjen, där man sällan vill vara den som tackar nej till mormors specialitet.

Om du ändå undrar över kvaliteten på det som hamnar på bordet, till exempel om en mögelost kan bli för möglig, är julbordet onekligen högsäsong för den typen av frågor. Några saker som gör att julmaten känns svårare att stå emot än vanlig helgmat:

• Maten serveras sällan, ofta bara en gång per år
• Sociala normer gör att det känns oartigt att tacka nej
• Julledigheten rubbar rutiner för sömn, motion och måltidsrytm
• Alkohol i samband med maten sänker impulskontrollen ytterligare

Är det farligt att äta så mycket under en kort period?

För de flesta friska personer är julens matfrossa inget att oroa sig för rent hälsomässigt — kroppen är bra på att hantera enstaka perioder av överskott, och vikten som eventuellt läggs på under några veckor brukar jämna ut sig igen efter årsskiftet för den som återgår till sina vanliga vanor. Det som däremot kan vara värt att fundera på är den skuldkänsla som ofta följer med frosseriet, snarare än frosseriet i sig. Att gå in i julen med tanken att det är en kort, avgränsad högtid — inte en repetition för resten av året — brukar göra hela perioden lättare att njuta av utan efterköp av dåligt samvete.

Går det att fira jul utan att helt tappa kontrollen?

Absolut, men det handlar mer om förväntningar än om viljestyrka. Att äta sig mätt och nöjd på julbordet en eller två gånger är något helt annat än att gå in i varje måltid med känslan att man måste äta tills man inte orkar mer. Många som upplever julen som mest stressig kring maten mår bättre av att bestämma sig för vilka rätter som faktiskt är värda att unna sig fullt ut — kanske är det inte alla sju sorters sill, utan just den där gravade laxen mormor alltid gör.

Oavsett vilket: att det finns en biologisk och kulturell förklaring till varför just julmaten känns så oemotståndlig gör det kanske lite lättare att unna sig den där extra brynta smörskivan utan att må dåligt över det efteråt. Precis som med saffransfalafeln till julbordet handlar julmat till syvende och sist om glädjen i att göra något man bara gör en gång om året.