Sexualiseringen av män når nya höjder – hur blev det okej?

Sexualiseringen av kvinnokroppen har diskuterats i decennier, men samma granskande blick har sällan riktats mot hur män porträtteras. Nu menar allt fler kulturbevakare att sexualiseringen av män nått nya höjder – i gymreklam, sociala medier och populärkultur – utan att det väckt samma debatt som när kvinnor objektifieras på liknande sätt.

Var syns sexualiseringen av män tydligast?

Träningskulturen är en av de tydligaste arenorna. Sociala medier flödar av bilder på vältränade, ofta bara delvis påklädda män som visar upp resultatet av timmar på gymmet, och algoritmerna belönar den typen av innehåll med stor räckvidd. Samma mönster syns i reklam för allt från underkläder till parfym, där manskroppen alltmer behandlas som ett visuellt objekt snarare än en person med en historia.

Skillnaden mellan att visa upp en stark, vältränad kropp av stolthet och att reduceras till enbart en yta att beundra är hårfin – och gränsen flyttas hela tiden i takt med vad som normaliseras i flödet.

Varför väcker det inte samma reaktioner som när kvinnor sexualiseras?

En förklaring som ofta lyfts fram är att sexualisering historiskt kopplats till maktobalans, och att män som grupp inte upplevs vara lika utsatta för de konsekvenser – som trakasserier eller att inte tas på allvar i andra sammanhang – som kvinnor länge vittnat om. Det gör att bilder av vältränade män lättare tolkas som ofarlig underhållning snarare än ett bekymmersamt mönster, även när innehållet i grunden bygger på samma logik: kroppen som det viktigaste värdet.

Tecken på att sexualiseringen av män normaliserats snabbt:

• Träningsbilder med fokus på kropp snarare än prestation sprids brett utan ifrågasättande
• Reklam för produkter utan koppling till kropp använder ändå bara delvis påklädda män
• Sociala mediers algoritmer gynnar kroppsfokuserat innehåll oavsett kön
• Diskussionen om skönhetsideal för män får fortfarande mindre utrymme än motsvarande för kvinnor

Hur reagerar männen själva på utvecklingen?

Många av de män som medvetet bygger upp en profil kring sin kropp beskriver det snarare som ett sätt att ta kontroll över sin egen bild, än som något de utsätts för mot sin vilja. Samtidigt vittnar andra om en press att ständigt leva upp till ett ideal som blivit norm i vissa delar av sociala medier, där en enda bild utan tydliga muskler eller “rätt” proportioner kan mötas av nedlåtande kommentarer. Den blandade bilden gör det svårt att dra en entydig slutsats om huruvida utvecklingen upplevs som positiv eller belastande av dem den faktiskt handlar om.

Vilka konsekvenser kan det få?

Forskare som studerar kroppsideal varnar för att en ökad sexualisering av män kan bidra till samma typ av problem som länge diskuterats hos kvinnor: prestationsångest kring utseende, jämförelser i sociala medier och en snävare definition av vad som anses attraktivt. Att fenomenet är nytt för män gör inte nödvändigtvis konsekvenserna mindre allvarliga, bara mindre uppmärksammade hittills.

Vad säger det om jämställdheten i stort?

Vissa menar att en ökad sexualisering av mäns kroppar faktiskt är ett tecken på jämställdhet – att män nu utsätts för samma granskande blick som kvinnor länge fått utstå. Andra invänder att jämställdhet borde handla om att minska objektifieringen för alla kön, inte om att sprida ut samma problematiska mönster jämnare. Den skillnaden i perspektiv säger mycket om hur olika man kan se på vad ett jämställt samhälle egentligen innebär när det kommer till kropp och utseende.

Är det dags för en bredare debatt?

Många menar att samtalet om kroppsideal behöver bli mer könsneutralt, snarare än att fortsätta behandla sexualisering som ett problem som huvudsakligen drabbar kvinnor. Först då går det att på allvar diskutera vad som händer när alla kroppar, oavsett kön, riskerar att reduceras till bilder i ett flöde.

Liknande frågor om kropp och norm dyker upp i granskningen av bodybuilding som sport eller ytlig tävling i kroppslig skönhet.