Så kan Trumps tullar skapa jobb i USA – och så kan de kosta jobb

Ett av Donald Trumps mest upprepade vallöften var att amerikanska industrijobb, som under lång tid flyttat utomlands, skulle kunna föras tillbaka genom höga tullar på importerade varor. Tanken är på pappret enkel: gör det dyrare att importera stål, tvättmaskiner eller bildelar, och amerikanska företag väljer att tillverka hemma istället. Verkligheten, enligt ekonomer som studerat frågan, är betydligt mer motsägelsefull.

Kan tullar faktiskt skapa nya jobb?

Kortsiktigt, ja – i vissa branscher. Tullar på importerat stål har enligt uppgifter bidragit till att rädda eller skapa ett mindre antal jobb inom den amerikanska stålindustrin, som annars fått konkurrera med billigare utländsk produktion. På samma sätt har tullar på tvättmaskiner kopplats till uppskattningsvis runt 1 800 nya jobb hos tillverkare som Whirlpool och asiatiska konkurrenter som valt att bygga fabriker i USA istället för att betala tullen.

Det är den typen av exempel som ofta lyfts fram som bevis för att strategin fungerar, och en del av retoriken kring detta har redan diskuterats flitigt sedan Trump blev president. Problemet är att den bilden bara visar halva ekvationen.

En tull skyddar sällan bara en bransch – den gör oftast livet dyrare för en annan.

Vad är det tullarna riskerar att kosta?

De flesta amerikanska tillverkare är beroende av importerade råvaror och komponenter i sin egen produktion – stål till bilar, aluminium till emballage, elektronik till maskiner. När de insatsvarorna blir dyrare på grund av tullar, stiger kostnaderna för företag som i sin tur ska konkurrera på en global marknad. Enligt flera ekonomiska analyser överväger dessa indirekta kostnader ofta de jobb som skyddas i de branscher tullarna direkt riktas mot.

Officiell statistik ger en fingervisning om helhetsbilden: enligt Federal Reserve fanns det omkring 12,4 miljoner tillverkningsjobb i USA när Trump tillträdde i januari 2017, en siffra som enligt samma källa hade sjunkit något vid slutet av hans första mandatperiod. Det säger förstås inte allt om just tullarnas effekt isolerat – andra faktorer som automatisering och global efterfrågan spelar också stor roll – men det talar emot en enkel bild av att tullar ensamma skulle vända den långsiktiga trenden.

Några faktorer som avgör om en tull nettoresulterar i fler eller färre jobb:

• Hur stor del av branschen som är beroende av importerade insatsvaror
• Om andra länder svarar med egna motta­tullar mot amerikansk export
• Hur snabbt inhemska tillverkare faktiskt kan bygga ut kapacitet
• Hur konsumenter reagerar på högre priser till följd av tullen

Så vem har egentligen rätt?

Sannolikt ingen fullt ut. Tullar kan skydda specifika, ofta symboliskt viktiga branscher som stål och tvättmaskiner, samtidigt som de belastar betydligt fler jobb i sektorer som är beroende av billig import. Det är en avvägning som få politiska budskap fångar särskilt väl, eftersom vinnarna är lätta att peka ut medan förlorarna är utspridda över hela ekonomin.

Frågan om tullar och jobb är i grunden en fråga om vem som får synas i statistiken – och vem som bara märks genom en tyst prishöjning längre ner i en global leverantörskedja. Precis som i andra frågor där religiösa och politiska tolkningar av Trumps roll cirkulerar, är det lätt att fastna i de mest tillspetsade tolkningarna av vad som faktiskt sker – snarare än i den mer komplicerade ekonomiska verkligheten.