Därför bör du vara skeptisk till klimatflyktingar
Klimatflyktingar har blivit ett vanligt begrepp i migrationsdebatten. Problemet är att det varken finns i flyktingkonventionen eller i internationell rätt.
Miljö Ordet klimatflykting dyker upp allt oftare i både nyhetsrapportering och debattartiklar, ofta som en förklaring till varför människor lämnar torkdrabbade eller översvämmade områden. Problemet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR och flera folkrättsexperter, är att begreppet inte har någon egentlig hemvist i internationell rätt – och att det riskerar att skapa mer förvirring än klarhet.
Varför finns inte klimatflykting som juridisk term?
Enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 definieras en flykting som någon som flyr förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Klimatförändringar och miljöförstöring nämns inte som grund för flyktingstatus. UNHCR har vid upprepade tillfällen påpekat att organisationen avråder från att använda termen “klimatflykting” i juridiska sammanhang, eftersom det riskerar att urholka den skyddsstatus som konventionen faktiskt ger, samtidigt som det inte ger någon motsvarande skyddsstatus åt de som drabbas av miljörelaterad förflyttning.
“Att kalla någon klimatflykting kan låta som empati, men juridiskt sett ger det personen ingenting – snarare riskerar det att blanda ihop två helt olika skyddsbehov”, är en ståndpunkt som återkommit i UNHCR:s egna uttalanden om begreppet.
Betyder det att klimatet inte får folk att flytta?
Nej, tvärtom. Att begreppet saknar juridisk status betyder inte att fenomenet inte existerar. Torka, stigande havsnivåer och extremväder tvingar redan i dag människor att lämna sina hem, något som blir extra tydligt i takt med att Sverige själv fått uppleva vattenbrist under torra somrar. Skillnaden är att den här typen av förflyttning ofta sker inom ett lands egna gränser, snarare än över landsgränser, vilket gör den svårare att fånga i traditionell flyktingstatistik.
Några skäl till att forskare och jurister uppmanar till försiktighet med begreppet:
- Det riskerar att blanda samman två juridiskt sett helt olika situationer: förföljelse och miljöförändring
- Det ger ingen faktisk skyddsstatus, trots att det låter som att det borde göra det
- Det kan användas politiskt för att antingen förminska eller överdriva omfattningen av migration kopplad till klimat
Är klimatpåverkan på migration överdriven då?
Inte nödvändigtvis, men den är svårmätt. Klimatförändringar samverkar ofta med andra faktorer, som fattigdom, konflikt och redan bräcklig infrastruktur, vilket gör det svårt att isolera klimatet som enskild förklaring till varför människor flyttar. Samma typ av sammanflätade orsakssamband gäller för många andra miljöfrågor, som vi tidigare varit inne på i texten om att vi saknar en plan B för när bina dör ut – konsekvenserna är sällan lika enkla att räkna på som orsakerna.
Vad borde man säga istället?
Många forskare och organisationer förespråkar i stället mer beskrivande termer, som “miljörelaterad förflyttning” eller att helt enkelt specificera vad som faktiskt orsakat flytten, till exempel torka eller översvämning. Det är mindre slagkraftigt i en rubrik, men mer juridiskt och sakligt korrekt. Frågan om hur väl mottagande länder faktiskt lyckas ta emot människor på flykt, oavsett orsak, är i sig en separat debatt – något som synliggjorts i jämförelser av hur Tyskland lyckats bättre än Sverige med att få flyktingar i jobb.
Så nästa gång du stöter på ordet klimatflykting i en rubrik: det säger sannolikt något sant om att klimatet tvingar människor på flykt, men ingenting om vilket juridiskt skydd de faktiskt har rätt till.



