Vi har ingen plan B för när bina dör ut

En tredjedel av det vi äter finns på vår tallrik tack vare pollinering — mandlar, äpplen, morötter, kaffe. Bakom den pollineringen ligger till stor del ett litet, sällan hyllat djur: biet. Men på flera håll i världen har biodlare under senare år larmat om att bisamhällen dör eller kollapsar i en oroande takt, och det som gör situationen extra allvarlig är att det, till skillnad från många andra miljöproblem, inte finns någon självklar plan B den dagen bina inte längre finns kvar i tillräckligt antal.

Varför dör bina, egentligen?

Orsakerna bakom minskande bipopulationer är sällan en enda sak, utan snarare en kombination av flera samverkande faktorer. Forskare har pekat på bekämpningsmedel, särskilt vissa typer av insektsgifter, som en bidragande faktor. Till det kommer minskade och fragmenterade livsmiljöer i takt med att naturbetesmarker och blommande ängar ersätts av storskaligt jordbruk, samt spridningen av parasiter och sjukdomar som varroakvalster, som kan slå ut hela samhällen om de inte hanteras.

Det är sällan en enskild orsak som fäller ett bisamhälle, utan en kombination av gift, sjukdom och minskad tillgång till mat som tillsammans blir för mycket.

Hur stort är egentligen problemet?

Omfattningen varierar mellan länder och år, och biodlare har rapporterat allt från enstaka svåra vintrar till mer ihållande nedgångar i vissa regioner. Det gör det svårt att sätta en enkel siffra på “hur illa det är” globalt, men den samlade bilden från forskare och biodlarorganisationer är att trenden på många håll pekar åt fel håll, snarare än att problemet är begränsat till enstaka isolerade händelser.

Varför spelar bin en sådan stor roll för maten vi äter?

Bin är inte de enda pollinatörerna — humlor, fjärilar och vissa fåglar och fladdermöss bidrar också — men bin står för en betydande del av pollineringen av grödor som människor är direkt beroende av. Utan tillräcklig pollinering minskar skördarna av allt från bär och frukt till vissa oljeväxter, vilket i sin tur kan påverka både utbud och pris på matvaror över tid.

Finns det ingen plan B om bina försvinner?

Det korta svaret är: inte någon som är i närheten av lika effektiv. Det har gjorts försök med manuell pollinering för hand i vissa fruktodlingar, framför allt i delar av Kina där bipopulationerna drabbats hårt, men metoden är oerhört arbetskrävande och orealistisk att skala upp till global nivå. Robotbin och andra tekniska lösningar har föreslagits och testats i mindre skala, men ligger fortfarande långt ifrån att kunna ersätta den pollineringstjänst naturliga bisamhällen utför gratis, dygnet runt, under säsong.

Vad kan faktiskt göras för att hjälpa bina?

Flera åtgärder har lyfts fram av forskare och biodlarorganisationer som steg i rätt riktning, även om ingen enskild åtgärd löser hela problemet:

• Minska användningen av vissa bekämpningsmedel, särskilt under blomningsperioder
• Bevara och nyplantera blommande ängs- och betesmarker som ger bin tillgång till föda under en längre säsong
• Stötta lokala biodlare och underlätta för fler att hålla bikupor, även i stadsmiljö
• Sprida kunskap om att skilja på vildbin, humlor och honungsbin, som alla behöver delvis olika typer av skydd

Är det redan för sent att vända utvecklingen?

Forskarna själva tycks inte överens om det, men den gemensamma nämnaren i debatten är att tidsfönstret för att agera krymper snarare än växer. Bidöden må sakna en enkel plan B, men det betyder inte att situationen är hopplös — det betyder snarare att lösningen sannolikt måste bestå av många små, samverkande insatser i jordbruk, stadsplanering och biodling, istället för en enskild teknisk genväg. Precis som med andra miljöfrågor där konsekvenserna är svåra att överblicka fullt ut, som när man undrar över vad vi vet och inte vet om sveriges så kallade no-go-zoner i en helt annan samhällsdebatt, handlar det om att hantera osäkerhet utan att vänta på en garanterad lösning.