Blondinbella har rätt – 5 tecken på att Nya Moderaterna är gamla

Isabella “Blondinbella” Löwengrip, en av Sveriges mest kända bloggare och en profil som själv haft en bakgrund inom Moderata ungdomsförbundet, har vid flera tillfällen kommenterat partiets utveckling offentligt. Enligt uppgifter vände sig Moderaterna 2015 till just Löwengrip för att försöka nå tillbaka till kvinnliga väljare – ett tecken på att partiet självt känt att något förändrats sedan glansdagarna som “Nya Moderaterna”. Här är fem tecken på att omvandlingen som en gång gjorde partiet till Sveriges största inte längre känns lika ny.

Vad var egentligen “Nya Moderaterna”?

Under Fredrik Reinfeldts ledarskap omprofilerade sig Moderaterna från 2000-talets mitt till att bli ett bredare “arbetarparti”, med fokus på jobb, integration och en mjukare ton än tidigare. Omdaningen gjorde partiet till statsministerparti under åtta år och lockade väljargrupper som traditionellt röstat på andra partier. Frågan många ställer sig efter regeringsskiftet 2014 är om den där nya identiteten fortfarande lever kvar, eller om partiet sakta glidit tillbaka mot mer traditionella positioner.

Att ett parti kallar sig “nytt” är enkelt. Att faktiskt förbli nytt, år efter år, utan att glida tillbaka mot invanda mönster, är betydligt svårare – vilket M:s interna debatt om kursen visar.

Fem tecken på att nyheten har bleknat

Så här beskrivs utvecklingen ofta i den politiska kommentaren:

Partiledarbytet till Anna Kinberg Batra 2015 följdes av diskussioner om partiets ideologiska riktning
Interndebatten om hur nära samarbete med Sverigedemokraterna borde vara blev synligare
Väljarstödet bland kvinnor beskrevs som ett område partiet aktivt behövde arbeta med igen
Retoriken kring skattesänkningar och kärnväljargrupper fick större utrymme i den offentliga debatten
Jämförelser med tidigare, mer traditionella M-politik blev vanligare i medierna

Varför vände sig partiet till en bloggare som Blondinbella?

Att en etablerad politisk organisation aktivt söker råd från en profil som Isabella Löwengrip, känd för sin räckvidd bland unga kvinnor snarare än för traditionellt politiskt engagemang, säger något om hur medvetna partiet var om sitt eget kommunikationsproblem. Det är ett sätt att försöka återupprätta bilden av ett parti i takt med sin tid, snarare än ett parti som glidit tillbaka mot en äldre, mer traditionell profil.

Hur ser väljarna själva på förändringen?

Opinionsundersökningar under perioden pekade på ett försvagat stöd för Moderaterna jämfört med toppåren under Reinfeldt, vilket i sig triggade den interna debatten om vägval. För en väljargrupp som en gång lockades av löftet om ett bredare, mer inkluderande parti kan en glidning tillbaka mot mer traditionella ståndpunkter upplevas som ett svek, medan andra väljare snarare ser det som att partiet återvänder till sina rötter efter en period av identitetssökande.

Är etiketten “nya” fortfarande relevant?

Politiska omprofileringar har en tendens att med tiden absorberas tillbaka i partiets äldre identitet, särskilt när den ledare som drev igenom förändringen lämnar walkover. Om Moderaterna lyckas hålla kvar vid den bredare, mjukare profilen från 2000-talet, eller om partiet sakta rör sig mot mer traditionella ställningstaganden, är en fråga som troligen kommer att avgöra hur partiet uppfattas långt in i framtiden.

Samma mönster – att politiska etiketter sliter sig loss från verkligheten över tid – går igen i granskningen av hur KD faktiskt röstar i riksdagen.