Är det verkligen så farligt att sitta ner, som folkhälsoministern säger?

“Stillasittande är det nya rökandet.” Uttalandet, som enligt uppgifter tillskrivs dåvarande folkhälsoministern Gabriel Wikström, spreds snabbt i svensk media under 2016 och fick många att rycka till framför sina kontorsstolar. Men håller liknelsen, eller är det ett typiskt exempel på en slagkraftig politisk formulering som drar iväg längre än forskningen egentligen tillåter?

Vad säger forskningen om stillasittande?

Att långvarigt stillasittande är kopplat till sämre hälsoutfall är väl belagt. Flera stora observationsstudier, bland annat sammanställda av forskare vid Karolinska Institutet och internationella folkhälsomyndigheter, har visat samband mellan många timmars sittande per dag och förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och för tidig död – oavsett om personen tränar på fritiden eller inte.

Det är den sista detaljen som gjort rubrikerna så skarpa: även den som joggar varje morgon men sedan sitter still åtta–tio timmar på jobbet tycks bära en förhöjd risk. Kroppens ämnesomsättning, blodsockerreglering och cirkulation påverkas negativt av långa sammanhängande perioder utan rörelse, oavsett hur aktiv man är utanför kontorstid.

Jämförelsen med rökning handlar inte om att sittande är lika farligt cigarett för cigarett – utan om att det, som rökning en gång gjorde, är en vardaglig vana vars risker vi historiskt underskattat.

Är jämförelsen med rökning rättvis?

Här blir bilden mer nyanserad. Rökning är kopplat till en dramatiskt förhöjd risk för lungcancer och en rad andra sjukdomar, med en väl kartlagd dos-respons-relation. Stillasittandets riskökningar är reella men betydligt mindre dramatiska i absoluta tal, och sambanden är svårare att isolera från andra faktorer som kost, stress och sömn.

De flesta forskare inom området ser hellre liknelsen som en pedagogisk växel – ett sätt att få folk att ta stillasittande på allvar, snarare än en bokstavlig likställning mellan två helt olika hälsorisker. Politiska uttalanden av det här slaget är ofta medvetet tillspetsade för att fånga uppmärksamhet i en nyhetscykel, vilket inte nödvändigtvis gör dem felaktiga, men väl förenklade.

Vad kan man göra åt det utan att byta jobb?

Den goda nyheten är att lösningen sällan kräver stora livsomvälvningar. Forskningen pekar snarare mot vikten av att bryta stillasittandet regelbundet snarare än att sitta helt still eller stå helt stilla hela dagen:

• Res dig upp och gå en kort sväng minst en gång i timmen.
• Ta samtal stående eller under en promenad när det går.
• Använd trapporna istället för hissen, även om det bara är någon våning.
• Skaffa påminnelser, digitala eller fysiska, som bryter av långa sittperioder.
• Överväg ett höj- och sänkbart skrivbord om arbetsplatsen erbjuder det.

Så, ska man oroa sig?

Ett visst mått av sund skepsis mot slagkraftiga politiska one-liners är alltid klokt. Men i det här fallet ligger själva sakfrågan – att långvarigt stillasittande är en hälsorisk värd att ta på allvar – rätt väl förankrad i forskningen, även om ordvalet “det nya rökandet” är en tillspetsning snarare än en exakt medicinsk jämförelse.

Den som redan tränar regelbundet behöver inte gå i panik. Men den som sitter still större delen av dagen, oavsett hur aktiv fritiden är, gör klokt i att bryta av sittandet lite oftare. Det kostar ingenting, och riskerna forskningen pekar på är för konkreta för att helt vifta bort.