Whataboutism på svenska: så känner du igen argumentet som inte är ett argument

Du påpekar något – ett missförhållande, ett dåligt beslut, en obekväm sanning. Svaret kommer blixtsnabbt: “Jaha, men vad sägs om det där andra då?” Ingen har egentligen svarat på din poäng. Ingen har ens försökt. Det du just bevittnat, översatt till whataboutism på svenska, brukar mest kallas just för avledning.

Så känner du igen mönstret i en debatt

Ett tydligt tecken är att svaret aldrig egentligen adresserar det ursprungliga påståendet, utan bara verkar göra det genom att låta lika upprört och engagerat. Om du efter en diskussion inser att du fortfarande inte fått ett svar på din faktiska fråga, trots att samtalet kändes intensivt och långt, är chansen god att whataboutism var en del av det som hände på vägen dit.

Vad tricket egentligen gör

Whataboutism är en retorisk manöver där man, i stället för att bemöta en kritik, riktar uppmärksamheten mot något annat – gärna något ännu värre, hos någon annan. Termen har rötter i kalla krigets propagandaspråk, där statsmakter gärna svarade på kritik om egna brister genom att peka finger mot motståndarsidans motsvarande problem.

Varför funkar tricket så bra på sociala medier?

I dagens flöden är whataboutism nästan gjord för formatet. Tricket är effektivt eftersom det byter samtalsämne utan att verka göra det. Lyssnaren hakar lätt upp sig på det nya, ofta mer upprörande exemplet, och den ursprungliga frågan glöms bort i kommentarsfältet. Sociala medier belönar dessutom det som väcker starkast känsla snabbast – och ett nytt, chockerande “men vad sägs om” gör ofta precis det.

“Ja men titta på grannlandet, där är det värre” – byter fokus från det aktuella problemet till något annat.
“Du bryr dig bara om det här för att det gynnar dig” – angriper avsändaren i stället för sakfrågan, ett klassiskt retoriskt grepp.
Båda varianterna undviker konsekvent att svara på den ursprungliga frågan, oavsett hur den ställs om.

Whataboutism löser aldrig ett problem. Den flyttar bara blicken tillräckligt länge för att slippa svara på det.

Varifrån kommer själva ordet?

Termen myntades i engelskspråkig press redan under Sovjettiden, för att beskriva hur sovjetiska talespersoner konsekvent svarade på kritik mot till exempel Gulag genom att peka på rasism eller fattigdom i väst i stället. Whataboutism på svenska är alltså en översättning av ett grepp med lång historia inom internationell retorik, inte något nytt som uppfunnits av dagens kommentarsfält – de har bara gett det ett bredare publikum.

Är whataboutism samma sak som att sätta saker i perspektiv?

Nej, och det är en viktig skillnad. Att jämföra siffror eller ge sammanhang kan vara relevant argumentation om det faktiskt bidrar till att förstå den ursprungliga frågan bättre. Whataboutism, däremot, används specifikt för att undvika att svara – jämförelsen görs inte för att belysa utan för att fly från ämnet helt och hållet.

Är alla som gör det medvetna om vad de håller på med?

Inte nödvändigtvis. En del använder retoriken helt strategiskt, medveten om att den fungerar oavsett sakinnehåll. Andra hamnar där mer instinktivt, i ett läge där kritiken känns så obekväm att hjärnan letar efter vilken utväg som helst – och “men vad sägs om” råkar ligga närmast till hands eftersom vi sett så många andra göra samma sak i just det ögonblicket.

Så bemöter du det utan att bli osams

Enklaste knepet: peka helt enkelt ut vad som händer. “Det där är intressant, men det svarar inte på det jag frågade” räcker ofta långt i vardaglig retorik. Det tvingar samtalet tillbaka till sakfrågan utan att du behöver höja rösten eller själv gå i försvarsställning.

Kan man använda tricket själv utan att märka det?

Fullt möjligt, och det är en bra anledning att hålla koll på sig själv lika mycket som på andra i en diskussion. Frestelsen att svara på obekväm kritik med ett eget “men vad sägs om” är precis lika stark oavsett vilken sida av debatten man befinner sig på, vilket gör vaksamhet mot whataboutism till något som lönar sig att öva på i båda riktningarna.

Nästa gång diskussionen glider iväg mot “men vad sägs om”, vet du precis vad som pågår. Och den kunskapen om whataboutism på svenska är faktiskt ett riktigt bra argument i sig, oavsett vem som försöker byta ämne.