10 tillfällen då Sverige levde upp till namnet humanitär stormakt

“Humanitär stormakt” är en beskrivning Sverige gett sig själv i decennier – ibland med rätta, ibland ifrågasatt. Men historiskt finns det flera tillfällen då flykting- och biståndspolitiken faktiskt levt upp till namnet. Här är tio av dem.

Vilka historiska tillfällen brukar lyftas fram?

1. De danska judarna, 1943. När den tyska ockupationsmakten planerade att deportera Danmarks judiska befolkning hjälpte danska motståndsmän att föra över flera tusen människor till Sverige över Öresund, med svenskt mottagande som förutsättning.

2. Flyktingar från Baltikum, 1944–45. I krigets slutskede tog Sverige emot tiotusentals flyktingar från Estland, Lettland och Litauen som flydde undan den sovjetiska ockupationen.

3. Ungerska flyktingar, 1956. Efter Sovjetunionens nedslående av Ungernrevolten tog Sverige emot ett stort antal ungrare, ett av de tidigaste exemplen på organiserat svenskt flyktingmottagande efter kriget.

4. Tjeckoslovakiska flyktingar, 1968. Pragvårens fall ledde till en ny våg flyktingar från Östeuropa som togs emot i Sverige.

“Namnet humanitär stormakt är inte en titel Sverige fått av någon annan – det är en självbild landet försökt leva upp till, med varierande resultat.”

5. Chilenska flyktingar, efter 1973. Efter militärkuppen mot Salvador Allende blev Sverige ett av de länder i Europa som tog emot flest chilenska flyktingar, många med koppling till den tidigare regeringen eller till fackliga och politiska rörelser.

6. Vietnamesiska båtflyktingar, sent 1970-tal. Sverige deltog i det internationella mottagandet av vietnamesiska båtflyktingar som flydde landet efter Vietnamkrigets slut.

7. Flyktingar från kriget i Bosnien, 1990-talet. Under Balkankrigen tog Sverige emot ett mycket stort antal bosniska flyktingar och gav, efter en tids debatt, i stort sett hela gruppen permanent uppehållstillstånd – ett beslut som fortfarande brukar nämnas som ett av de tydligaste exemplen på svensk flyktingpolitik i praktiken.

8. Kosovoalbanska flyktingar, 1999. Kriget i Kosovo ledde till ytterligare ett snabbt svenskt mottagande av krigsflyktingar från regionen.

9. Kvotflyktingar via FN, återkommande. Sverige har under lång tid varit ett av de länder som årligen tar emot flest kvotflyktingar genom FN:s flyktingorgan UNHCR, det vill säga personer som redan bedömts vara i särskilt behov av vidarebosättning.

10. Rekordåret 2015. Under flyktingkrisen 2015 tog Sverige emot fler asylsökande per capita än nästan något annat EU-land, med runt 160 000 ansökningar under året – innan politiken kort därefter stramades åt kraftigt.

Räcker historien för att bära namnet idag?

Det är där meningarna går isär. Kritiker menar att den svenska flyktingpolitiken blivit betydligt mer restriktiv sedan 2015, och att biståndsbudgeten under senare år periodvis krympt jämfört med tidigare högt uppsatta mål. Andra pekar på att Sverige ändå, jämfört med de flesta länder, fortsatt ligger högt både i flyktingmottagande och i andel av bruttonationalinkomsten som går till bistånd.

Historien ovan visar i alla fall att namnet inte kommit från ingenstans. Om det fortfarande stämmer fullt ut är en fråga varje ny flyktingsituation ställer på nytt.

Det är också värt att komma ihåg att listan ovan sällan var okontroversiell när den begav sig. Mottagandet av bosniska flyktingar debatterades hårt innan beslutet om permanent uppehållstillstånd togs, och rekordåret 2015 följdes nästan omedelbart av en åtstramning som beskrevs som en av de snabbaste politiska kursändringarna i modern svensk historia. Humanitär stormakt har med andra ord aldrig varit en fråga utan pris eller motstånd – snarare ett återkommande val som Sverige gjort, och ibland ångrat, om och om igen.