Vi går på vänster sida i rulltrappan – men är det så smart?

Den oskrivna regeln lärs aldrig ut formellt, men de flesta som pendlar i en storstad kan den ändå utantill: stå still till höger, gå förbi till vänster. Bryter någon mot den – ställer sig och blockerar båda sidorna – möts personen ofta av suckar, blickar eller en rätt tydlig knuff med blicken från den som vill förbi. Men frågan är om regeln, trots att den känns självklar, faktiskt gör rulltrapporna effektivare.

Varför uppstod regeln över huvud taget?

Logiken bakom “gå till vänster, stå till höger” är intuitiv: den som har bråttom ska kunna passera de som bara vill åka med utan att gå. På en smal rulltrappa med plats för två personer i bredd blir det ett naturligt sätt att dela upp flödet, ungefär som ett omkörningsfält på motorvägen.

Regeln har spridit sig internationellt genom kollektivtrafiksystem i storstäder, ofta utan att någon central myndighet aktivt behövt instruera resenärerna. Den har helt enkelt uppstått som ett socialt beteende som förstärkts av grupptryck – den som bryter mot den upplever snabbt att den gör “fel”, trots att ingen skylt egentligen kräver det.

Regeln känns effektiv för den som går förbi. Problemet är att den sällan är effektiv för systemet som helhet.

Vad säger forskningen om effektiviteten?

Flera trafikforskningsstudier, bland annat undersökningar utförda i Londons tunnelbana, har visat något överraskande: att låta alla stå still på båda sidor av rulltrappan, snarare än att reservera ena sidan för gående, faktiskt kan öka det totala antalet personer som transporteras genom trappan per minut.

Anledningen är enkel matematik. En rulltrappa transporterar redan resenärerna i konstant hastighet. Om bara en sida används för stillastående blir kapaciteten i praktiken halverad för den gruppen, medan den gående sidan sällan fylls upp helt – särskilt i längre eller brantare trappor där de flesta ändå väljer att stå still snarare än att gå. Resultatet blir en obalanserad trappa där den ena sidan är trängre än nödvändigt, medan den andra ofta har ledig kapacitet.

Ska vi då sluta gå till vänster?

Inte nödvändigtvis överallt. På korta, flacka rulltrappor där många ändå väljer att gå fungerar den traditionella uppdelningen relativt väl, eftersom en stor andel av resenärerna faktiskt utnyttjar den gående sidan. Problemet uppstår främst i långa, branta rulltrappor – som många i Londons tunnelbana eller på djupare tunnelbanestationer – där en klar majoritet av resenärerna föredrar att stå still oavsett vilken sida de befinner sig på.

Några få kollektivtrafikoperatörer har experimenterat med att aktivt uppmana resenärer att stå på båda sidor i just den typen av trappor, med viss framgång i att korta köerna vid trappans fot. Men att bryta en så djupt rotad social norm är svårt – många resenärer känner sig obekväma med att stå på “fel” sida även när skyltar uppmanar till det, eftersom förväntningarna från medresenärer väger tyngre än en skylt.

Varför är det så svårt att ändra beteendet?

Mycket av förklaringen ligger i hur sociala normer fungerar i praktiken. En regel som “gå till vänster” behöver inte vara nedskriven någonstans för att kännas som en absolut sanning – den förstärks varje gång någon följer den, och den som bryter mot den riskerar en social kostnad i form av irriterade blickar eller kommentarer, även om det formellt inte finns något fel i beteendet.

Just därför har försök att ändra beteendet genom skyltning ofta gett blandade resultat. Människor litar mer på vad de ser sina medresenärer göra än på en skylt som säger något annat, särskilt i en miljö där man bara passerar under några sekunder och inte hinner reflektera över instruktionen. Att faktiskt förändra normen kräver sannolikt en kombination av tydlig skyltning, återkommande information och tillräckligt många resenärer som medvetet väljer att bryta mönstret för att det ska bli den nya standarden, snarare än undantaget.

Nästa gång du står och väntar i en lång kö till rulltrappan, med en tom vänstersida som få vågar använda för att bara stå still, är det värt att fundera på om just den rulltrappan faktiskt hade gått snabbare om alla helt enkelt stått kvar där de var.