Vi cyklade en dag med mormonerna som knackar dörr i Sverige

Två unga män i kortärmad vit skjorta och slips cyklar genom ett svenskt villaområde en tisdag i juni, svettiga men leende, med namnskyltar som avslöjar precis vad grannarna redan misstänkt. Mormoner i Sverige är ett bekant men sällan riktigt utforskat inslag i förortslandskapet, och vi bestämde oss för att helt enkelt fråga om vi fick följa med en dag.

De tillhör officiellt Jesus Kristus Kyrka av Sista Dagars Heliga, oftast förkortat till mormonkyrkan i dagligt tal, och missionen de befinner sig på varar i upp till två år, ofta i ett land vars språk de knappt talade innan de klev av planet.

Varför just cykel och kavaj

Uniformen är ingen slump. Den vita skjortan och slipsen signalerar allvar och respekt för den man knackar hos, samtidigt som den gör missionärerna omedelbart igenkännbara, för bättre och sämre. Cykeln är dels praktisk, dels en del av en lång tradition inom mormonkyrkan där missionärer historiskt rest enkelt och utan lyx, ett sätt att leva efter samma försakelse man predikar.

“Folk tror ofta att vi är påtvingade det här, som om vi blivit skickade. Sanningen är att jag valde det själv, och jag valde Sverige trots att jag knappt visste var landet låg på kartan”, säger en av missionärerna vi följde.

Vad tror mormoner egentligen på

Kärnan i mormonkyrkans lära liknar i mycket den traditionella kristendomen, men med tillägget av Mormons bok, en skrift medlemmarna menar kompletterar Bibeln och beskriver ett tidigt kristet samfund i Amerika. Utöver detta lever många medlemmar efter strikta levnadsregler, bland annat avhållsamhet från alkohol, kaffe och te, vilket sticker ut extra tydligt i ett Sverige där just fikakulturen är näst intill helig. Kyrkan har också ett starkt fokus på familj och genealogi, vilket bland annat gett upphov till några av världens största släktforskningsarkiv, ursprungligen sammanställda av just mormonkyrkan.

Hur möts mormoner egentligen av svenskar

Sverige räknas som ett av de mer sekulära länderna i västvärlden, vilket gör jobbet som missionär här till en särskild utmaning jämfört med länder där religion spelar en större roll i vardagen. De flesta dörrar som öppnas stängs artigt men bestämt inom loppet av någon minut. Andra bjuder in på kaffe, trots att kaffe är något mormoner själva avstår från av religiösa skäl, ett missförstånd som tydligen inträffar oftare än man kan tro.

Några saker som återkommer i mötena med svenskar:

• Nyfikenhet på varför just unga amerikaner eller européer väljer att missionera i Sverige.
• Skepsis mot religion i allmänhet, snarare än mot mormonkyrkan specifikt.
• Förvåning över hur väl förberedda missionärerna faktiskt är på svenska, trots kort tid i landet.

Vad får man ut av att missionera i Sverige

För missionärerna själva handlar dagarna lika mycket om personlig utveckling som om att vinna nya medlemmar. Att bli avvisad dörr efter dörr, dag efter dag, kräver enligt dem själva en form av känslomässig uthållighet som få andra upplevelser i tjugoårsåldern ger. Flera beskriver perioden som mission som den mest formande i sina liv hittills, oavsett hur få som faktiskt konverterar under just deras tid i fält.

Kyrkan må vara liten i Sverige jämfört med i USA, men närvaron av mormoner i Sverige, cyklandes genom villakvarter i sommarvärmen, är en påminnelse om hur global tro faktiskt rör sig: två och två, dörr efter dörr, oavsett hur många som öppnar.

Livet utanför dörrknackningen

Det som förvånade oss mest var inte teologin utan strukturen kring vardagen. Missionärerna bor tillsammans i par, byts regelbundet ut mellan olika städer, och har strikta regler kring allt från läggtider till hur mycket kontakt de får ha med familjen hemma under sin tjänstgöring, ofta begränsat till ett veckobrev och enstaka telefonsamtal på utvalda helgdagar. Det är en livsstil som ligger långt från den svenska normen av ständig uppkoppling, och flera av missionärerna vi träffade beskrev just distansen från mobilen och sociala medier som en oväntat skön paus, snarare än en uppoffring de ångrade.

Hur många konverterar egentligen

Siffrorna varierar kraftigt beroende på område, men mormonkyrkan i Sverige förblir en förhållandevis liten gemenskap jämfört med landets större trossamfund. De flesta samtal vid dörren leder ingenstans i termer av medlemskap, något missionärerna själva verkar ha gjort fred med. Framgången mäts, enligt dem själva, minst lika mycket i antalet meningsfulla samtal som i antalet dop, en omdefinition av “att lyckas” som kanske säger något om hur man håller modet uppe i ett av världens mest sekulära länder.