Tjejlopp — varför finns de och vad är egentligen poängen?

Varje vår och sommar fylls svenska städer av rosa nummerlappar och tiotusentals kvinnor som springer sida vid sida i tjejlopp. För den som aldrig sprungit ett själv kan frågan kännas självklar att ställa: varför ska löpning ens delas upp efter kön, när banan och distansen är exakt densamma oavsett vem som springer den?

Vad är egentligen ett tjejlopp?

Ett tjejlopp är, precis som namnet antyder, ett löplopp som enbart är öppet för kvinnor och tjejer. Formatet växte fram som ett sätt att sänka tröskeln till motionslöpning för en grupp som historiskt varit kraftigt underrepresenterad på startlinjen vid traditionella lopp. Många av dagens största tjejlopp lockar allt från erfarna löpare till personer som aldrig sprungit en organiserad tävling tidigare, och just den bredden brukar lyftas fram som en av loppens största styrkor.

Poängen med ett tjejlopp är sällan tävlingsmomentet i sig, utan att sänka tröskeln för dem som annars aldrig hade ställt sig på startlinjen.

Varför uppstod behovet av separata lopp för kvinnor?

Historiskt har löpning som tävlingsgren, precis som många andra idrotter, dominerats av män både på start- och prispallsnivå. För många kvinnor har det skapat en känsla av att traditionella lopp är en manlig arena, där man antingen förväntas prestera på en viss nivå eller riskerar att känna sig malplacerad. Tjejlopp adresserar det genom att skapa en miljö där själva utgångspunkten är att alla deltagare är kvinnor, vilket enligt många deltagare sänker prestationsångesten och gör det lättare att delta oavsett tidigare erfarenhet.

Några skäl som ofta lyfts fram av deltagare och arrangörer:

• Lägre tröskel för nybörjare att testa löpning i tävlingsform
• En känsla av gemenskap som är svårare att skapa i blandade lopp
• Möjlighet att fokusera på egen prestation utan jämförelse med motsatt kön
• En arena fri från kommentarer och attityder som vissa kvinnor upplevt i andra sammanhang

Är tjejlopp fortfarande relevanta i dag?

Kritiken mot tjejlopp brukar handla om att uppdelningen i sig cementerar tanken att kvinnor och män behöver separata arenor, i stället för att lösa de bakomliggande problemen som gör blandade lopp mindre inkluderande. Den kritiken möts ofta av att tjejlopp inte är tänkta att ersätta blandade lopp, utan att fungera som ett komplement och en instegsmöjlighet. För många av de kvinnor som deltar handlar loppet lika mycket om känslan av att springa tillsammans med tusentals andra i samma situation som om själva tävlingsmomentet.

Hur har tjejloppen förändrats över tid?

De första stora tjejloppen i Sverige växte fram som relativt små, lokala initiativ innan de med tiden utvecklades till några av landets största löpevenemang, med tiotusentals deltagare på en enda dag. I takt med att loppen växt har också utbudet breddats, från renodlade motionslopp till varianter som kombinerar löpning med annat, som promenad- eller stavgångsalternativ för den som vill delta utan att springa hela sträckan. Den breddningen brukar lyftas fram som ett skäl till att loppen fortsatt växa, snarare än att plana ut, trots att fler alternativ för kvinnor inom idrott generellt sett vuxit fram.

Vad säger deltagarna själva?

Återkommande i intervjuer med tjejlopparrangörer och deltagare är berättelser om att just startögonblicket, när tusentals kvinnor samlas på en och samma plats, upplevs som något större än själva löpturen. Många beskriver en form av kollektiv peppning som är svårare att hitta i mindre, blandade lopp. Samtidigt växer även andra initiativ som riktar sig brett mot att göra idrott mer tillgängligt oavsett kön, vilket tyder på att frågan om separata respektive gemensamma arenor kommer fortsätta diskuteras framöver, se till exempel den bredare debatten om hur man stöttar den feministiska kampen i vardagen.

Så länge tröskeln att börja springa upplevs som olika hög beroende på vem du är, lär tjejlopp fortsätta fylla en funktion — oavsett hur debatten om dem utvecklas.