Sveriges osannolika relation till Nordkorea
Sverige har haft diplomatiska förbindelser med Nordkorea sedan 1973 och är en av få västländer med en egen ambassad i Pyongyang. Så växte relationen fram.
Politik Sverige och Nordkorea är knappast ett par man förväntar sig se ihop på en lista över viktiga diplomatiska relationer. Ändå har Sverige upprätthållit förbindelser med regimen i Pyongyang sedan 1973, som ett av ganska få västländer som över huvud taget har en ambassad på plats i Nordkorea. Relationen mellan Sverige och Nordkorea är resultatet av en säregen, nästan tillfällig, kombination av kallakrigsdiplomati och praktisk nytta som fortfarande gör sig gällande decennier senare.
Hur uppstod relationen mellan Sverige och Nordkorea från början?
Sverige var ett av de första västliga länderna att etablera diplomatiska förbindelser med Nordkorea, i en tid då landets alliansfrihet under kalla kriget gjorde det till en attraktiv kontaktpunkt för länder på båda sidor järnridån. Den svenska ambassaden i Pyongyang öppnade i mitten av 1970-talet och har, enligt Utrikesdepartementets egna uppgifter, varit i kontinuerlig drift sedan dess – något som gör den till en av de äldsta västliga diplomatiska närvarorna i landet.
Varför har Sverige behållit ambassaden när så få andra länder gjort det?
Här kommer den kanske mest osannolika delen av relationen in: sedan 1995 fungerar den svenska ambassaden i Pyongyang som så kallad skyddsmakt för USA, som saknar egna diplomatiska förbindelser med Nordkorea. Det innebär att svenska diplomater i praktiken förmedlar konsulära ärenden och viss kommunikation mellan amerikanska och nordkoreanska myndigheter, eftersom det inte finns någon direkt kanal länderna emellan. Sverige representerar enligt samma uppgifter även flera andra länder konsulärt i Nordkorea, däribland Kanada och Australien.
En liten skandinavisk ambassad i en av världens mest isolerade huvudstäder har i praktiken blivit en av få fungerande telefonlinjer mellan Washington och Pyongyang.
Vad används den här kanalen till i praktiken?
Rollen har enligt flera internationella bevakare av regionen använts för allt från konsulärt bistånd till amerikanska medborgare som fastnat i landet, till att förmedla budskap inför högnivåmöten, bland annat i samband med toppmöten mellan amerikanska och nordkoreanska ledare under 2010-talet. Det är värt att hedra osäkerheten här: exakt vad som förmedlas via den kanalen är av naturliga skäl inte offentligt i detalj, men själva funktionen som skyddsmakt är väldokumenterad. Utöver USA representerar den svenska ambassaden enligt Utrikesdepartementet även konsulära intressen för bland annat Kanada, Australien och flera andra länder som saknar egen representation i Pyongyang, vilket gör den svenska beskickningen ovanligt mångsidig för sin storlek.
Har relationen förändrats i takt med Nordkoreas ledarskifte?
Sverige har behållit sin diplomatiska närvaro genom flera ledarskiften i Pyongyang, inklusive övergången till Kim Jong-un som statschef. Enligt uppgifter från svenska UD har kontakterna genom åren växlat i intensitet beroende på det säkerhetspolitiska läget på Koreahalvön, men ambassaden har aldrig stängts eller dragits tillbaka, till skillnad från flera andra västländers begränsade eller helt uteblivna närvaro.
Betyder relationen att Sverige stödjer regimen i Nordkorea?
Nej – en diplomatisk närvaro är inte detsamma som politiskt stöd. Sverige har vid upprepade tillfällen genom EU och FN kritiserat Nordkoreas dokumenterade brister i mänskliga rättigheter, samtidigt som man behållit kanalen öppen. Just den kombinationen – kritik på ett spår, fortsatt diplomatisk kontakt på ett annat – är själva poängen med att ha en ambassad kvar i ett land man annars har mycket lite att göra med. Det är den sortens pragmatiska dubbelspel som sällan syns i rubrikerna, men som i det tysta har gjort Sverige till en av världens mer oväntade bryggor mellan Pyongyang och västvärlden.
