De som bränner asylboenden kan räkna med att gå fria

Under andra halvan av 2015, mitt under en period med kraftigt ökat antal asylsökande i Sverige, inträffade enligt uppgifter ett stort antal bränder eller brandförsök vid asylboenden runt om i landet. En del av bränderna berodde på olyckor eller tekniska fel, men flera misstänktes vara anlagda. Trots det stora antalet fall greps och dömdes bara ett fåtal personer – en obalans som väckte frågor om varför just den här typen av brott är så svår att klara upp.

Hur många av bränderna var faktiskt anlagda?

Enligt uppgifter från polisens nationella operativa avdelning bedömdes en betydande andel av bränderna vara anlagda, medan resten kopplades till olyckor eller tekniska brister. Av de fall som gick att koppla till en misstänkt gärningsperson hade, enligt polisens bedömning, en stor del av de misstänkta själva bott på boendet som brann – vilket komplicerar bilden av vem som ligger bakom bränderna och varför.

Säkerhetspolisen har enligt uppgift inte funnit belägg för att organiserade grupper inom exempelvis vit makt-miljön låg bakom bränderna hösten 2015 – vilket gör att förklaringarna sannolikt är fler och mer spridda än en enskild, samordnad kampanj.

Varför klaras så få av fallen upp?

Bränder är generellt sett svårutredda brott. Bevisning förstörs ofta av elden själv, vittnesuppgifter är svåra att säkra i glesbefolkade områden där många boenden ligger, och gärningspersoner agerar i regel i skydd av mörker utan att synas av kameror eller vittnen. Lägg därtill att asylboenden ofta ligger avsides och att de boende själva befinner sig i en utsatt situation som gör dem mindre benägna eller kapabla att medverka i en utredning, och bilden av varför så få grips blir tydligare.

Faktorer som gör bränder på asylboenden särskilt svårutredda:

• Bevis förstörs ofta helt eller delvis av branden själv
• Boenden ligger många gånger avsides, med få vittnen i närheten
• Misstänkta gärningspersoner kan själva vara boende, vilket gör utredningen känslig
• Resursbrist hos lokal polis kan begränsa hur många fall som prioriteras

Vad innebär det för de boende?

För de som bor på boenden som drabbas av brand, eller lever med vetskapen om att andra boenden brunnit, skapar den låga uppklaringsgraden en påtaglig otrygghet utöver den redan utsatta situation många befinner sig i som asylsökande. Att gärningspersonerna sällan grips och lagförs riskerar att förstärka en känsla av att vara oskyddad, oavsett om branden var ett resultat av en olyckshändelse, ett internt bråk eller en medveten brandanläggning utifrån.

Vad görs för att fler ska klaras upp?

Polisen har vid upprepade tillfällen efterlyst mer resurser och bättre samordning mellan lokala myndigheter för att kunna utreda bränder av det här slaget snabbare, innan bevis hinner försvinna. Diskussionen handlar också om hur boenden bättre kan skyddas i förebyggande syfte, snarare än att enbart förlita sig på utredning i efterhand.

Vad säger den låga uppklarningen om samhället?

Att så få av bränderna ledde till fällande dom säger sannolikt lika mycket om svårigheterna med den här typen av brottsutredning som om avsaknaden av en enskild, organiserad förklaring. Det är en påminnelse om att enkla svar sällan räcker för att förstå varför vissa brott klaras upp och andra inte, särskilt när både offer och eventuella gärningspersoner befinner sig i en redan utsatt situation.

Frågan om varför vissa brott är svårare att lagföra än andra hänger ihop med resonemanget i texten om varför allt fler dödas av skjutvapen som blivit lättare att smuggla in.