Anmälningarna om sexbrott ökar – men motsatsen vore kanske värre
Anmälda sexbrott har ökat i Sverige de senaste åren, men det säger inte automatiskt att fler brott begås. Här är vad statistiken om anmälda sexbrott faktiskt kan – och inte kan – visa.
Brott Varje ny rapport om att anmälda sexbrott ökar i Sverige väcker samma rubriker och samma oro. Men enligt Brottsförebyggande rådets egna analyser är slutsatsen sällan så enkel som den låter: en ökning i statistiken behöver inte betyda att fler brott faktiskt begås. Den kan lika gärna betyda att fler vågar anmäla brott som redan begåtts tyst under lång tid.
Vad säger statistiken egentligen?
Enligt Brås granskningar av utvecklingen har både anmälda våldtäkter och anmälda sexuella ofredanden ökat under flera år i rad. Sexualbrott omfattas samtidigt av ett välkänt och stort mörkertal – alltså brott som aldrig anmäls alls – vilket gör det svårt att avgöra hur mycket av ökningen som beror på fler faktiska brott och hur mycket som beror på en förändrad anmälningsbenägenhet.
Brå pekar själva på flera möjliga förklaringar som kan samverka: en faktisk ökning av brotten, men också en ökad vilja att anmäla och rapportera, delvis kopplad till att sexualbrottslagstiftningen omarbetats i omgångar och att offentliga samtal om sexuella övergrepp fått betydligt större utrymme de senaste åren.
En stigande anmälningskurva kan vara ett tecken på att fler brott sker – eller att fler äntligen vågar berätta om dem. Statistiken själv gör sällan skillnad på de två.
Varför vore det värre om anmälningarna minskade?
Om anmälningarna istället hade sjunkit skulle det knappast vara ett tecken på färre brott – snarare på att fler offer valt tystnad. Forskare inom området brukar betona att en ökad anmälningsbenägenhet, även om den ger obehagliga siffror på kort sikt, är en förutsättning för att samhället över huvud taget ska kunna se – och på sikt minska – den faktiska omfattningen av sexualbrott.
Några faktorer som enligt Brå kan påverka just anmälningsbenägenheten över tid:
- Förändringar i lagstiftningen, som en bredare definition av vad som räknas som sexualbrott
- Offentliga samtal och kampanjer som gör det lättare att sätta ord på det man varit med om
- Bättre bemötande hos polis och rättsväsende vid anmälan
- Ökad medvetenhet om vilka handlingar som faktiskt är brottsliga
Så hur ska man egentligen tolka en stigande kurva?
Med försiktighet åt båda hållen. Att avfärda ökningen som “bara mer anmälningar” riskerar att förminska ett verkligt problem. Att tolka den som ett bevis på att sexualbrotten faktiskt blir fler riskerar att bortse från hur mycket mörkertalet historiskt har dolt. Sanningen ligger sannolikt någonstans mitt emellan, och kräver mer nyanserad forskning än en enskild statistiksiffra kan ge – på samma sätt som annan brottsstatistik sällan berättar hela historien om hur farligt ett samhälle faktiskt är.
Det är också värt att komma ihåg att statistiken bara fångar anmälda fall – inte de samtal om samtycke, gränser och skuld som fortfarande pågår i forskningen kring gruppvåldtäkter och andra grova sexualbrott, och som formar hur brotten över huvud taget definieras och räknas.
Den som själv har varit utsatt för sexuellt våld eller vill prata med någon kan alltid vända sig till Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50, dygnet runt och kostnadsfritt.
