Är Saroten narkotikaklassat? Nej, men det säger något om våra riktiga farligaste droger

Om en ny substans lanserades i morgon och orsakade lika många dödsfall, cancerfall och sjukhusinläggningar som alkohol och tobak gör varje år, skulle den förbjudas inom en vecka. I stället säljs de på macken och i den vanliga hyllan på Systembolaget, med en trevlig kassaperson som frågar om du hittat allt. Samtidigt googlar folk oroligt saker som “är Saroten narkotikaklassat”, ett läkemedel som knappast är det farligaste i skåpet.

Listan ingen vill sätta överst

Enligt folkhälsomyndigheter och forskning kring drogrelaterad dödlighet hamnar alkohol och tobak konsekvent i topp när man räknar faktiska dödsfall i befolkningen, långt före klassiska narkotikaklassade preparat. Det är inte för att de senare är ofarliga, utan för att alkohol och tobak används av så oerhört många fler människor, så ofta, under så lång tid, i så vardagliga sammanhang. Just den breda, vardagliga användningen är själva knuten i problemet: en substans behöver inte vara extremt farlig per tillfälle för att orsaka enormt mycket skada på befolkningsnivå, om den bara används tillräckligt ofta av tillräckligt många.

Är Saroten narkotikaklassat, egentligen?

Nej. Saroten, med det aktiva ämnet amitriptylin, är ett äldre läkemedel som bland annat används mot depression och nervsmärta, och det är inte narkotikaklassat i Sverige. Det hindrar dock inte att preparatet, i likhet med alkohol, kan missbrukas och ge allvarliga biverkningar om det tas fel eller i fel mängd tillsammans med andra ämnen. Lagligt betyder helt enkelt inte riskfritt, oavsett vilken hylla eller vilket recept det handlar om.

Vad tycker svenskar egentligen om att förbjuda alkohol och tobak?

Trots dödlighetssiffrorna finns det enligt opinionsundersökningar litet folkligt stöd för ett totalförbud mot vare sig alkohol eller tobak i Sverige idag. Historien om det svenska spritransoneringssystemet, den så kallade Bratt-metoden som gällde fram till 1955, brukar ofta lyftas fram som ett bevis på hur svårt det är att reglera bort en så djupt rotad vana, även med goda intentioner och statlig styrning.

Varför känns lagliga droger ändå tryggare?

• Tillgängligheten normaliserar risken. Det som säljs lagligt eller skrivs ut av läkare uppfattas per automatik som mindre farligt än det förbjudna.
• Effekterna kommer smygande, ofta årtionden senare för alkohol och tobak, snarare än i en akut överdos.
• Kulturellt är alkohol inbakat i firande, sorg, fredagsmys och nästan allt däremellan, medan läkemedel som Saroten sköts av läkare i det tysta.

Det är svårt att vara rädd för något som serveras i glas med paraplyer i, eller hämtas ut i en vit påse på apoteket.

Förvirringen kring receptbelagda läkemedel i övrigt

Legaliteten skapar också en del missförstånd på andra håll. Många undrar precis som med Saroten om andra vanliga receptbelagda läkemedel egentligen är narkotikaklassade, trots att biverkningarna i vissa fall kan vara betydligt allvarligare än hos preparat som faktiskt hamnat på den listan. Skillnaden ligger sällan i faktisk farlighet utan i historisk klassificering och användningsmönster. Ett vanligt missförstånd är dessutom att narkotikaklassning skulle motsvara en objektiv fara-skala, när klassificeringen egentligen speglar en historisk och juridisk process minst lika mycket som ren farmakologi.

Vad kan man göra själv för att minska riskerna?

Oavsett om det handlar om alkohol, tobak eller ett receptbelagt läkemedel som Saroten gäller samma grundregel: prata med vårdpersonal om exakt vad du konsumerar, i vilka mängder och i kombination med vad. Många biverkningar och interaktioner uppstår just i skarven mellan flera olagliga eller lagliga preparat samtidigt, inte av en enskild substans i isolerat bruk.

Så skiljer sig biverkningar från beroendepotential

Det är också värt att skilja på två saker som ofta blandas ihop i samtalet: biverkningar och beroendepotential. Saroten kan ge biverkningar som muntorrhet, viktuppgång och dåsighet, men klassas ändå inte som beroendeframkallande på samma sätt som till exempel bensodiazepiner. Alkohol, däremot, kombinerar både betydande biverkningar vid långvarigt bruk och ett välkänt beroendepotential, vilket gör jämförelsen med narkotikaklassade preparat ännu mer relevant.

Vad skulle egentligen krävas för ett förbud?

Förmodligen inget realistiskt alls. Alkoholindustrin och tobaksindustrin är ekonomiskt och kulturellt för djupt rotade för att ett totalförbud någonsin ska bli politiskt görbart, något historien om spritförbudet i USA redan visat är dömt att misslyckas.

Nästa gång debatten om droger blossar upp, med fokus på det som är förbjudet eller det som är narkotikaklassat, är det värt att minnas vilka substanser som faktiskt skördar flest liv varje år. Ledtråden finns redan i din egen kylskåpsdörr, inte i medicinskåpet.