OPEC-kartellen som sprängdes: så rasade oljepriset

Om den här artikeln var en film skulle den handla om en kartell som i decennier lyckats hålla ihop trots att alla inblandade egentligen hade skäl att fuska. Så plötsligt, en dag, gjorde de det ändå. Det är i korthet vad som hände med oljepriset och OPEC under det senaste året — och varför det spelar roll för betydligt fler än oljebolagens aktieägare.

Vad är OPEC egentligen till för?

OPEC, organisationen för oljeexporterande länder, bildades för att medlemsländerna tillsammans skulle kunna styra hur mycket olja som pumpas upp ur marken globalt, och därmed hålla oljepriset på en nivå som gynnar dem. Så länge medlemmarna håller sig till sina produktionskvoter fungerar systemet som en kartell ska: utbudet hålls nere, priset hålls uppe, och alla exportländer tjänar mer per fat än de annars skulle gjort.

Problemet är att den logiken bara håller så länge alla faktiskt håller sig till avtalet. Och när ekonomin pressas, växer frestelsen att pumpa lite extra på egen hand.

Ett kartellsamarbete är i grunden lika stabilt som sin svagaste länk — och när oljepriset pressas nedåt blir frestelsen att fuska större för alla inblandade.

Varför rasade oljepriset så kraftigt?

Under det senaste året har oljepriset fallit dramatiskt, och en stor del av förklaringen ligger utanför OPEC:s kontroll helt och hållet. Ny amerikansk skifferoljeproduktion har svämmat in på marknaden och ökat det globala utbudet rejält, samtidigt som efterfrågan i flera stora ekonomier vuxit långsammare än väntat. Resultatet är ett klassiskt läge med mer olja än köpare, vilket alltid pressar priset nedåt.

Det som gjort läget ovanligt är att OPEC, som annars brukar minska sin egen produktion för att stabilisera priset när det faller, den här gången valt att göra tvärtom.

Varför slutade OPEC skydda oljepriset den här gången?

Flera faktorer pekar mot samma slutsats: en del av de tongivande medlemsländerna bedömde att det var mer lönsamt att försöka pressa ut konkurrenter, framför allt den dyrare amerikanska skifferoljan, än att själva dra ner produktionen och tappa marknadsandelar. Genom att låta priset falla riskerar man att göra skifferoljeutvinning olönsam för konkurrenterna, samtidigt som man själv har lägre utvinningskostnader och därmed bättre marginal att tåla ett lägre pris.

Det är en högriskstrategi. Den kortsiktiga vinsten är mindre konkurrens på sikt, men den kortsiktiga kostnaden är enorm — själva de statsbudgetar som är beroende av oljeinkomster pressas hårt när priset per fat faller.

Några av konsekvenserna som följt av det rasande oljepriset:

• Statsbudgetar i flera oljeexporterande länder har fått ses över i grunden
• Investeringar i ny oljeutvinning har skjutits upp eller avbrutits
• Konsumenter i oljeimporterande länder har i stället gynnats av lägre pris vid pump
• Spänningarna inom OPEC om hur kartellen ska agera framöver har ökat

Vad betyder det här för vanliga konsumenter?

För den som tankar bilen eller värmer huset med olja har det fallande priset varit en ren fördel — billigare bränsle och lägre uppvärmningskostnader slår igenom relativt snabbt till konsumentledet. Men den globala bilden är mer komplicerad. Länder vars ekonomier till stor del bygger på oljeexport har tvingats dra ner på offentliga utgifter, vilket i sin tur påverkar allt från valutakurser till globala investeringsflöden.

Är kartellen sprängd för gott?

Frågan många ställer sig nu är om OPEC någonsin kommer tillbaka till sin gamla roll som världens prisreglerande kraft på oljemarknaden. Så länge medlemsländerna har så olika ekonomiska förutsättningar och så olika intressen i hur mycket som ska pumpas upp, är det svårt att se att samma disciplin som en gång höll kartellen ihop kommer tillbaka av sig själv. Vad som är säkert är att spelplanen för global oljepolitik har förändrats i grunden, och att effekterna av det kommer märkas i statsbudgetar och vid bensinpumpen i många år framöver.

Oavsett hur filmen om oljekartellen som sprängdes skulle sluta, är verklighetens version fortfarande under produktion.