Alla och ingen vill vara som Olof Mellberg – lösningen på e-sportens hat?

E-sport har på kort tid vuxit till en miljardindustri med miljontals tittare, men med tillväxten har också ett välkänt problem följt med: ett hätskt, ibland rent hatiskt, kommentarsklimat riktat mot spelare som förlorar eller gör misstag. Frågan är om andra idrotter redan hittat sätt att hantera samma sorts hat – och om e-sporten kan lära sig något av dem.

Vad har fotbollen som e-sporten saknar?

Fotbollen har i decennier levt med hårda supporterkulturer, burop och personangrepp mot spelare som anses svika laget. Olof Mellberg, mångårig landslagskapten och en av svensk fotbolls mest namnkunniga försvarare, är ett exempel på en spelare vars robusta, ibland kontroversiella spelstil delade supportrarnas åsikter genom åren – utan att för den sakens skull tystas ner eller drivas bort från planen. Fotbollskulturen har, med alla sina brister, byggt upp strukturer – klubbar, spelarfack och medier – som åtminstone delvis filtrerar och hanterar den typen av känslor.

Inom traditionell idrott finns etablerade kanaler för kritik: press, expertkommentatorer och klubbledningar som kan sätta hätska reaktioner i perspektiv. E-sportens kommentarsfält saknar ofta motsvarande filter.

Varför är hatet så påtagligt inom e-sport?

E-sportens publik interagerar oftast direkt med spelarna via chattar, sociala medier och livestreaming-plattformar, utan mellanhänder som kan dämpa tonen. Det skapar en närhet som å ena sidan är en styrka för e-sporten som underhållning, men å andra sidan gör att enskilda spelare exponeras för ett obearbetat flöde av kritik i realtid, mitt under pågående match.

Skillnader som ofta lyfts fram mellan hur hat hanteras i fotboll och e-sport:

• Fotbollen har etablerade institutioner – klubbar, ligor, fackförbund – som kan agera mellanhand
• E-sportens kommunikation sker ofta direkt och oredigerat, i realtid
• Fotbollsspelare har i regel längre karriärer och mer erfarna medieapparater kring sig
• E-sportorganisationer är yngre och har inte hunnit bygga samma skyddsnät

Vilken roll spelar spelutvecklarna själva?

Till skillnad från fotbollen, där ligor och förbund är fristående organisationer, äger och styr ofta samma bolag som gjort spelet också turneringarna och plattformarna där matcherna sänds. Det ger spelutvecklarna en möjlighet – men också ett ansvar – att bygga in moderering, rapporteringsfunktioner och tydligare regler direkt i produkten, på ett sätt som traditionell idrott aldrig haft möjlighet att göra med sina fans. Hur väl den möjligheten utnyttjas varierar kraftigt mellan olika titlar och plattformar.

Kan e-sporten lära sig av äldre idrotters misstag?

Flera röster inom branschen menar att e-sporten behöver bygga upp liknande strukturer som traditionell idrott: tydligare regler för kommentarsfält, proffsigare presshantering och stöd för spelare som utsätts för hätska reaktioner. Samtidigt varnar andra för att bara kopiera fotbollens modell, eftersom e-sportens digitala natur gör att hatet sprids på helt andra sätt och i en helt annan hastighet.

Är svaret verkligen att likna Mellberg?

Poängen är knappast att e-sportspelare bokstavligen ska efterlikna en enskild fotbollsspelares stil. Snarare handlar det om att äldre idrotter, trots sina egna problem med hatiska supportrar, har byggt institutioner som kan möta kritiken med struktur i stället för att lämna enskilda utövare oskyddade. Det är den lärdomen e-sporten, enligt många bedömare, fortfarande har kvar att dra.

Samma spänning mellan tradition och ny digital kultur återkommer i frågan om varför e-sport räknas som sport men inte som idrott.